lamentare.blogg.se

Nu börjar jag tappa livslusten... ganska ordentligt. Jag vet att man inte får skriva så för att det oroar folk men jag behöver skriva om det. Som vanligt betyder det inte att jag kommer avsluta mitt liv, det betyder bara att jag är så fruktansvärt trött på att leva.

 

Jag har känt så många gånger i mitt liv, men har ändå haft något som har gjort att jag förstår att det inte är så att jag vill dö, utan att livet bara är jobbigt just nu. Nu känner jag inte så. Livet är jobbigt just nu, så är det ju,  men jag vill inge mer, jag vill inte ha mitt liv. Den här gången ser jag inget hopp. Den här gånger känner jag inte att det kommer lösa sig. Jag vill inte ha nuet och framtiden.

Ingen behöver oroa sig, jag kommer aldrig avsluta mitt liv... aldrig... jag får fortsätta finnas i det här vare sig jag vill eller inte.

Jag ska prova att ta två insomningstabletter ikväll, man fick tydligen det, och se om jag kan få sova ordenligt inatt. Jag tvekar starkt på det, men vi får se.

 

Jag har börjat få så jävla svårt att ta mig upp på morgnarna, det är inte vanlig trötthet... det är något annat. Jag vaknar hur många gånger som helst men det är som att något håller fast mig, jag bara orkar inte ta mig upp.... Tills jag måste av någon anledning. Därför har det åter igen gått en vecka utan att jag har varit på min praktikplats, men jag ärligt så vet jag inte om jag hade tagit mig dit även om jag hade tagit mig upp i tid.

Det är det faktum att jag inte orkar dölja mitt mående längre, och att sitta upp i folk i två timmar känns bara för mycket och jag vill inte att någon ska fråga hur jag mår. Jag orkar inte köra med det vanliga "trött..."

Det kanske skulle göra mig gott att ta mig dit men jag orkar verkligen inte, jag orkar inte existera.

 

Imorgon ska jag till gymmet om jag tar mig upp, annars kan jag väll försöka ta mig iväg senare men jag tvekar starkt på att det kommer gå. Jag har fortfarande städning och en jävla massa disk som jag måste ta tag i men ja... det är som det är.

Sådant som alltid brukar muntra upp mig fungerar inte längre, jag känner absolut ingenting när jag spelar assassins creed så därför gav jag upp. AC2 skapar alltid enorma känslor i mig, och om jag inte känner något öht så är något seriöst fel. Jag vet hur löjligt det låter för andra men om man vet hur mycket jag älskar det spelet så förstår man...

Ingen pause.

 

Jag är så trött på att känna såhär, jag är så trött på att finnas och jag önskar att jag bara kunde få slippa.

Att inte behöva finnas mer... åh..