"Självmordsbrev" och Psyk.
Något som alltid har fungerat för mig när jag tappar livslusten är att skriva ett "självmordsbrev" till någon som jag bryr mig väldigt mycket om.
Det är inte ett riktigt självmordsbrev, man gör det inte med syftet att ta livet av sig. Det är bara det att just skriva... För då måste man sätta sig in i situationen, man tänker på personen som skulle få brevet efter ens död, man tänker på hur personen skulle må och vad man utsätter hen för. Det får en att inse att man aldrig skulle kunna göra det. Man får avstånd från alla mörka förbjudna tankar för man förstår att det inte är ett alternativ. Jag har gjort så sedan jag var 13-14 år och det har fungerat varje gång. Man mår inte bättre men man kommer åtminstone ifrån de tankarna.
Idag ringde jag Psyk, jag fick styrkan från en händelse som jag inte vill skriva här. Hon sade att det kan ta kortare tid än tre månader innan jag får komma dit, jag hoppas verkligen det för tre månader känns brutalt länge.
Imorgon kommer en läkare ringa mig mellan 8-9 på morgonen så får vi se hur det blir med antidepp. Jag har många tankar och känslor angående det nu men jag skriver imorgon istället när jag jag pratat med läkaren.
Jag orkar inte heller skriva om hur jag mår för ja... Jag orkar inte dra upp det.
Nu ska jag försöka sova, det lär väll gå lika bra som vanligt...
Adieu
