5 år utan mamma.
Nu har det gått fem år... fem jävla år. Det känns så sjukt och så fel... Det är så lång tid och ändå känns det som att det var igår. I år är det dock värre än någonsin, för i år är det så mycket runt om... så mycket som gör ont, så mycket som ger mig ångest och gör mig olycklig.
Idag vill jag egentligen bara sörja mamma, i lugn och ro, men det går inte för det är så många andra tankar som fyller mitt huvud.
Jag tänker inte så mycket på henne längre... inte som förut. Självklart dyker hon upp i mina tankar ofta, men inte på samma sätt. Jag brukar tänka på henne på julen, det är då som jag kan släppa lös känslorna och sakna henne.... men inte i år. I år är det för mycket annat.... om jag dessutom ska sörja henne.. det blir för mycket. Jag orkar inte.
Känslorna är ju där ändå, såklart, men så länge jag inte tänker för mycket så kan jag ändå hålla dem på avstånd.
Känslorna är ju där ändå, såklart, men så länge jag inte tänker för mycket så kan jag ändå hålla dem på avstånd.
Jag vet att jag borde, men jag orkar verkligen inte... Jag kan inte hantera det nu.
Älskade fina underbara mamma, jag saknar dig så fruktansvärt mycket och skulle verkligen behöva dig nu. Jag hoppas att du har det underbart vart du än är, det förtjänar du. Jag älskar dig för alltid och alltid.
